Tack till Jörgen Mårtensson och Fest & Evenfixaren för en riktigt trevlig lunch efter lördagens träning. Efter en veckas tunga träningar behövde spelarna få lite belöning. Hoppas det ger dom lite energi inför den så viktiga kommande veckan. Det är ju då, på lördagen som Limhamn väntar i höstpremiären. Att överhuvudtaget få in höst i samband med det nutida vädret känns väldigt konstigt, men det är trots allt höstsäsongen som börjar nu. 

Inför den har vi tappat lite spelare. Erik Magnusson tackade för sig i veckan och ytterligare två man försvinner - mer om det i dagarna. I provträning har vi tidigare Kulladalaren Nicholas Reilly som egentligen lade ner sin karriär för fyra-fem år sedan men som återupptog fotbollen och nu känner suget igen. Nick var nära en ordinarie plats i A-laget efter att ha stått för en rad superba inhopp och bra spel i U-laget under 2009års säsong men en jobbig ljumskskada knäckte honom. Nu är han tillbaka igen. Riktigt skoj att se. Se om det leder till en plats hos oss i höst. 

Semestrar på en del spelare har gjort att vi bara varit kring fjorton-femton man på träningarna men de som varit på plats har verkligen jobbat hårt och visar prov på fin vilja. Egentligen är det väl bara anfallet som har vissa frågetecken kring sig. Vid sidan av André Håkansson (som dessutom har ryggproblem) och Mattias Andersson finns det inte mycket att ta av på forwardspositionen. Relativt långt där bakom finns Noah Christoffersson, född 1999 men kan man kasta in honom redan nu? 

På tal om 99:orna så håller dom just på att avsluta turneringen Cup Danmark. Man är i skrivande stund framme i semifinal i turneringen. I femlagsgruppen slutade man på första plats trots en lite trevande inledning:

Nike 1-1, Sölvesborg 5-0, Råslätt 0-2 var fredagsresultaten. I sista matchen på lördagen väntade dittills obesegrade Paignton Academy från England och det krävdes en blå seger för avancemang till kvartsfinal. Det klarade våra grabbar som segrade med klara 3-0. Riktigt starkt. I söndagsmorgonens kvartsfinal ställdes man mot ett nytt internationallt motstånd i form av polska Trzebinia. Kulladal avfärdade det polska motståndet med 4-1. I semi väntar nytt polskt motstånd: OKS Stomil Olsztyn som vunnit samtliga fem man spelat hittills under turneringen. 

Kommande vecka nöjer vi oss med tre träningar: Måndag, tisdag och torsdag kl 18. Lördag spelar vi mot Limhamn. 

Då ska vi väcka bloggen till liv igen! VM-abstinensen börjar så sakta föras in i vardagen efter gårdagens euforiska avslutning. Så skulle nog många fotbollsälskare välja att se på det hela. För egen del är jag väldigt mycket nöjd med de 30+ dagar som VM varade och med hur det hela slutade (ni som känner mig vet vilka sympatier jag har för Bayern och Tyskland som land). Jag struntar liksom i att jag inte är tysk, utan väljer att glädjas med de folk jag årligen träffar på mina Tysklandsbesök. De förtjänar detta guld! Nu lägger jag lugnt och tryggt VM till handlingarna och åtminstone jag har fått tillräcklig energi som varar över hela denna höst som vi har framför oss i Kulladal. 

Ja, för nu drar vi snart igång igen. På rent Pålle-manér går vi ut hårt med åtta träningar innan Limhamns-matchen den 2augusti. Det behöver vi. På lördag är första träningen. Truppen kommer inte vara intakt till höstsäsongen, mer om det när jag tillåts göra det officiellt. Men i stort sett. Om det blir några nyförvärv får vi också vänta lite att se. Jag har inte fått några indikationer på det. Men det visar väl sig inom några veckor.

Skönt är att vi inte behöver oroa oss för några skador. Calle Nelin kom ju tillbaka redan innan sommaruppehållet. André Jönssons fot bör ha läks tillfredsställande. Kanske kanske kanske kan vi även få legendaren Jörgen Mellberg i träning efter ett vansinnigt långt uppehåll, åtminstone var det något han hintade om innan uppehållet. Återigen ska vi poängtera att Mellberg kommit till åren och kanske inte går in som någon Messi(as) men han kan bli den där "pappan" för spelarna som vi till viss del saknat efter att Henrik Nilsson trappade ner. Det betyder väldigt mycket. 

Ett friskt mittfält kan ge riktigt fin konkurrens. Kolla bara vilka som konkurrerar på innermittfältet: André Jönsson, Filip Ahlström, Arlind Tahiri, Martin Persso och Denniz Salih i första hand. Komplett skulle jag vilja säga. Arlind Tahiri missar tyvärr Limhamnsmatchen. Försvaret har varit stabilt under större delen av våren tycker jag och känns genomgående starkt. Med en frisk Calle Nelin finns heller ingen oro alls längst bak, Sebastian Larsson stod för några bra insatser efter sin comeback och Morgan Nielsen kan i lugn och ro stå på tillväxt i U-laget. Anfallet har varit lite klent men har kommit igång ordentligt mot slutet - en del tack vare André Håkanssons återfunna målform. Kunde vi fått en snabb j-vel bredvid honom hade det varit fint. Några spelare lär missa begynnelsen av hösten men jag tycker att vi har bra bredd på truppen. Denna truppen är tillräcklig för att vi ska kunna sätta upp målet att klättra i tabellen under hösten. Prio ett är naturligtvis att undvika återkval. 

Jag längtar en hel del efter lördag. Det ska bli skönt att dra igång igen. Hemma är inte hemma, Kulladal är hemma för min del - så det ska bli skönt att komma hem igen. Vädret med sol, regn, sol och lite regn måste för övrigt ha gjort planen väldigt fin.

Vi ses på IP!

Imorgon är det dags för NH-cupen, för andra året i rad ställer Kulladal upp. Man bör nog inte dra så stora växlar över hur det går på konstgräset i Skurup. Cupen bör istället ses som ett utmärkt tillf'älle att hålla igång, få lite tävlingslystan och på sin höjd få en eller några matcher mot kvalificerat motstånd. Förra årets kvartsfinalplats torde kunna upprepas, vi har definitivt ett lag som håller för det - om man drar paralleller med 2013års lag där vi dessutom tvingades räkna in två skador inför söndagens slutspel. Till skillnad från förra året kan Mats Persson nu också välja ut de spelare han tycker passar i turneringen, det kunde han inte ifjol. Redan under vecka ett har vi därmed fått prov på det jag nämnde i min lilla krönika inför försäsongsstarten, nämligen att bra spelare tvingas stå över. Jag ska försöka undvika att hela tiden jämföra med fjolåret i fortsättningen, det är ingen rättvis jämförelse, men vill bara snabbt konstatera att vi redan nu kan se att vi ligger ett steg före - i år. 

Årets trupp till NH ser riktigt intressant ut. Vi har en bra blandning av grovjobbare, passningsskickliga, goda avslutare (något vi saknade ifjol) och framförallt en hel rad kvicka spelare. Mitt eviga tjat om rutin kan vi för en gång skull lämna därhän. Naturligtvis får vi se hur bra motståndet är. Jag har i ärlighetens namn ingen aning om hur bra våra gruppmotståndare är, tror varken spelarna eller tränarna har det heller. Det är nog inte fel, för då finns ingen chans att vi underskattar motståndet annat än via divisionstillhörigheten men inomhus spelar den sällan roll. Tar vi sen oss vidare från gruppspelet väntar (gissningsvis) Oxie eller Flagg - tufft motstånd redan där. Flagg är som bekant regerande mästare. Intressant om vi går vidare och får  Oxie, då kommer vi ha mött dom tre gånger (Skånecupen, NH och MM) innan serien börjar.  

Vi tar det som det kommer. Hur som helst är det kul att tävla lite. 

Jag  vill inte utlova en rapportering från Skurup för förra året var täckningen i hallen lite sådär, men fungerar den så lovar jag skriva hur det går för oss antingen här eller på Facebook-sidan. 

Är det någon som tänker komma och kolla så kom ihåg att det kostar 50kr. Här finns en beskrivning över hur man hittar till hallen: http://www.laget.se/rydsgardsaif/Page/213794

Heja Blått!

Då var det snart dags att dra igång en ny säsong med Kulladals FF. För min egen del blir det den femte säsongen som lagledare i seniorlaget. Av nuvarande spelare i truppen tror jag André Håkansson och Calle Nelin, kanske även Filip Jönsson gör upp om vem som lirat i seniorlaget flest antal säsonger. Räknar vi in ledare också ligger förmodligen Ralf Ekberg som solklar etta. Längtan efter en ny säsong har varit stor sedan kvalet mot Charlo var överstökat. Jag har i alla fall aldrig sett fram emot en säsong så mycket som jag gör nu, till stor del är det nog hungern efter revansch som skapar det. För även om revanschlustan var stor inför förra året så fanns det inte på världskartan för ett år sedan att vi skulle ha styrkan att toppstrida, att vi sedan gjorde en storartad vårsäsong är en annan femma - knappast något vi räknat med i januari månad. Den säsongen skulle bara handla om överlevnad. Till skillnad från ifjol så har vi när vinterträningen drar igång en färdig trupp som inte tvunget behöver förfriskningar. Vi har ett inspelat lag som lärt känna varandra under ett år. Vi har en ledartrio som arbetat ihop sig under ett år. Dessutom känns det som, som sagt, att vi lever på en j-vla revanschlusta efter en svag höst och som en följd av det den sämsta Kulladalsplaceringen på jag vet inte hur många år.  

Har vi då en trupp som håller för toppstrid? Förståeligt nog är det säkert en del KFF:are därute som tvivlar då det bara skett ett fåtal utbyten från den trupp som faktiskt stod med en niondeplats i div 2013. Samtidigt ska vi komma ihåg att samma trupp låg tvåa bakom IFK Malmö efter tolv omgångar. Visst är det möjligt för samma trupp att både höja sig och sänka sig? Det tror jag på. I år har vi heller inget IFK Malmö att ta hänsyn till. Men ska man ligga i topp över tjugotvå omgångar gäller det att ha tur med skador, det har vi inte haft de senaste säsongerna men vi hade det 2011. Det året kunde vi i det närmaste spela med samma elva omgång efter omgång. Men där kommer också konkurrensfrågan in, spelar man med samma spelare - oavsett om de är bäst eller inte - gäller det att kunna motivera det och hålla spelare utanför den nöjda. Men det är så klart inte bara en nyckel för oss utan för samtliga lag. Där finns dock några nycklar som jag tror kan bli avgörande för oss. Dels handlar det om (1) en frisk målvakt. Morgan Nielsen är ännu för oerfaren för att kunna gå in och ställa sig i div 4, därför måste Calle Nelin hålla sig frisk. I ett sånt läge hade en Christoffer "Totte" Persson varit ett helt perfekt alternativ, men hans alla knäskador sätter stopp. En målvakt som blir uttalad tredjemålvakt bakom Mogge men som har rutinen och psyket att gå in i vilken match som helst. En andra (2) nyckel är anfallsspelet som totalt kollapsade under hösten. Stillastående och ineffektivt. Givetvis spelade en skada på en startspelare in och med tanke på truppbredden, eller snarare avsaknaden av den så hittade vi inte alternativ. Inför i år känns det som om forwardsuppsättningen är starkare än på flera år, men så gäller det också att utnyttja den - till exempel genom att spela in olika alternativ under vintern. En tredje (3) nyckel är förmågan att stänga matcher. Vi kan inte bara ha en växel över hela matchen, utan måste kunna förändra oss parallellt med matchens gång. Hemmamatchen mot Trelleborg ligger klarast i minnet över matcher vi inte lyckades spela hem trots att vi var det klart bättre laget, Limhamn hemma under våren är en annan. På andra sidan av det här myntet ligger också förmågan att förändra matcher, där vi tidigt inser att det här kommer gå riktigt kass - som Genarp och Höllviken borta. Men då måste man också ha materialet till det. 

Jag vet inte huruvida det är en nyckel men jag ser gärna att några spelare i laget mer tar tag i det. Några frontfigurer som kan få med sig de andra i truppen. Givetvis har vi lagkaptenen Daniel Jansson till det men han är ju den givna ledaren, som dessutom inte kan göra det ensam. Jag vill ha fler som Jörgen Mellberg som är ett utmärkt exempel på en informell ledare vars blotta närvaro får lagkamraterna att höja sig, sen är det klart att sånt bygger man upp över tid. För att motverka ännu en tung period, som den under hösten, är spelare likt dessa ovärdeliga. En spelare som trots en tung 0-1-förlust på lördagen ändå står där först på träningsplanen måndag redo att sätta igång en ny vecka, redo att dra ett tungt j-vla lass för att få med sig alla andra.  

Nu är vi ju inte ensamma i serien. Svedala, Tomelilla, Höllviken och allt vad de heter är tuffa lag att ha att göra med och det kommer bli en tuff utmaning att försöka slå oss in i topp 3. Jag tror dock vi är redo för den utmaningen...

Äntligen drar det snart igång!

Varför har det gått så dåligt under hösten? Jag tror det är en fråga som de flesta med intresse för Kulladals seniorer ställer sig för närvarande, och sannolikt har många svar på. Efter matchen mot Genarp var besvikelsen stor, så stor att jag inte brydde mig om att skriva ett matchreferat - min enkla förklaring till det är att jag helt enkelt inte hade tid under söndagen och att jag på måndagen kände att det var för sent. Annars brukar jag avreagera mig genom just dessa matchreferat, men då ska det helst vara inom några timmar efter match. Det hann jag alltså inte med på söndagen, därför blev det ett kort inlägg på måndagen som kanske var aningen hårt men med en hel del sanning i. Bristen på kontinuitet är det jag främst vill peka på som en förklaring till att det gått så dåligt under hösten, och det kan jag styrka med mina siffror nedan. Frågan är då hur man förklarar varför våren gick så bra som den gjorde, för inte heller då var startelvan densamma match efter match. Jag vet inte säkert men har en teori lite längre ner... Men kolla in dessa siffror först:

Jag har räknat ihop vilka olika kombinationer vi haft i centrallinjen av startelvan under säsongen (serien), och resultatet är rätt uppseendeväckande. I mittförsvaret, innermittfältet och anfallet har vi haft sju olika kombinationer - räknat för sig, inte tillsammans - under årets nitton seriematcher (höstpremiären mot Limhamn inte inräknad). 

Mittförsvaret:

7st kombinationer...

Filip Jönsson/Daniel Jansson 5gånger

Filip Ahlström/Filip Jönsson 4gånger

Filip Jönsson/Hozan Faridoon 4gånger

Hozan Faridoon/Daniel Jansson 3gånger

Mattias Jurlander/Daniel Jansson 1gång

Filip Ahlström/Daniel Jansson 1gång

Innermittfältet:

7st kombinationer...

André Jönsson/Filip Ahlström 5gånger

André Jönsson/Freddy Helm 5gånger

Zaidoon Latoof/André Jönsson 4gånger

Freddy Helm/Filip Ahlström 2gånger

Tobinho Sjöbäck/André Jönsson 1gång

Zaidoon Latoof/Freddy Helm 1gång

Freddy Helm/Tobinho Sjöbäck 1gång

Anfallet:

7st kombinationer...

Oskar Hemby/André Håkansson 11gånger

Jasmin Palevic/André Håkansson 2gånger

Jasmin Palevic/Oskar Hemby 2gånger

Oskar Hemby/Freddy Helm 1gång

Nazad Asaad/Oskar Hemby 1gång

André Håkansson (ensam) 1gång

Jasmin Palevic (ensam) 1gång

I min relativt korta ledarkarriär i Kulladal har jag få säsonger att jämföra med, men jämför man dessa siffror med liknande siffror från säsongen 2011 så finns tydliga skillnader. I och med att jag missade några matcher under den säsongen är endast sjutton av tjugotvå inräknade. Men till exempel spelade Mattias Jurlander/Daniel Jansson samtliga matcher som innerbackar utom tre, under året fanns därför bara två kombinationer. I olika kombinationer spelade Henrik Nilsson och Joel Bang Berg samtliga matcher tillsammans på Kulladals mittfält, utom en match! Enda positionen i centrallinjen som kommer upp i närheten av årets från 2011 är anfallet där fyra olika kombinationer användes, den vanligaste André Håkansson/Jörgen Mellberg. 

Visst måste det här spela en roll i sammanhanget? Vad säger ni? Att inte ha samma material tillgängligt under en längre period måste vara en tränares mardröm. Sen är det klart att andra faktorer spelar in, såsom att vi helt enkelt inte är bra nog för att ligga i toppen av div 4, den stora omväxlingen av spelare (femton ut, lika många in), för dålig uppslutning på träning (nära besläktad med kontinuiteten) med mera. Jag tror just det senare kan förklara varför våren var så bra medan hösten inte varit det. När andra lag låg efter med träning, hade många skador och kom från ett div 5-tempo (många nykomlingar i just vår serie) kunde vi hänga med och till och med ligga steget före trots att vi kanske inte hade optimal "kontinuitet", både inräknat träningar och match. När hösten har kommit har vi sett att lag som Limhamn, Skanör/Falsterbo, Rydsgård, Genarp och framförallt Höllviken som i våras hade problem med skador, truppbredd med mera varit bättre än oss. Kulladals ibland överlägsna fysik sett till tidigare säsonger har i år inte gett oss något försprång överhuvudtaget. DET vill jag hävda att vara det djupare problemet... 

Visst har vi oerhört mycket att lära oss till nästa säsong, först måste det till att vi klarar kontraktet.

Bara ett (icke-?) nödvändigt input i sammanhanget... 

Enligt IFK Malmös hemsida har man gjort klart med målvakten Daniel Pode som senast spelat i BW90. 29-årige Pode är fostrad i MFF och har bland annat representerat Rosengård och Bunkeflo IF i högre sammanhang. Med värvningen av Robin Armandt hade Pode fått tuff konkurrens i BW och kanske var det en del av valet.

Di Gule har under hösten seglat upp som skyhöga favoriter i div 4 södra. Man har förutom Pode kontrakterat spelare som Alexander Nunez, Johan Guiomar Nilsson, Alexander Malmström, Martin Ingelsson m.fl med meriter från div 1 och uppåt. Man har onekligen ett alldeles för bra lag för att ligga i div 4, frågan är om laget inte skulle kunna höra hemma i div 2 rentav, helt omöjligt att säga ännu förstås. Jag skulle vilja hävda att det är bättre än det Prespa stoltserade med ifjol. Det är riktigt kul för div 4 och kommer ge stort fokus till serien. Avgörande för framgången blir sammanhållningen i gruppen, hur hanterar man de spelare som inte får chansen? Känns dock som man har en ordentlig tränare till uppgiften i Dan Fransson. Hur mycket speltid får bröderna Sahiti? Hoppas verkligen att de inte skickas ut i kylan direkt utan får chansen att visa vad de går för. 

Ska bli riktigt spännande att följa Di Gule i år, speciellt som konkurrent! 

Med de senaste dagarnas utmärkelser har säsongen sammanfattats, rent spelmässigt. Här tänkte jag sammanfatta säsongen utifrån mitt lite utifrån-/ovanperspektiv. Det har varit en lite turbulent säsong den här första i div 3 på några säsonger. Somliga hävdar att Kulladal inte var redo för trean och att vi mår bättre av att ligga i div 4, och det må så vara. Men det är dumt att hävda det mitt i en säsong när allt faktiskt levde och vi hade chans på både kval och nytt kontrakt. Det får en mer och mer att tro på att vi som klubb inte var redo men att spelarnas kvalitet inte skulle vara det är fel. Vi saknade ett klart budskap om att vi ligger i trean, för vi figurerade inte i media och publiken blev bara mindre och mindre för var match - någonstans måste vi har slöat på den sidan. Kulladal är ingen liten stadsdel, man borde kunna locka mer folk till matcherna! Det måhända att en hemsida skulle vara mer givande än en obetydlig blogg och att jag kunde drivit en sådan istället, men för min del passar det utmärkt med en blogg där jag kan skriva när jag har tid och inte för att jag är tvungen. 

Förra året hade truppen flyt med skadorna, de uppkom inte ofta och när de väl kom så var det inte allvarliga sådana. Innan ens serien startade 2012 hade Tobinho drabbats av en allvarlig knäskada, någonstans där lades nivån. För under året kom det många skador och annat manfall som påverkade laget. Slitna spelare fick spela match efter match och trots en god försäsongsträning så drabbade skadorna den till slut inte alltför breda truppen. Det blev en för stor cirkulation i startelvan. Den bästa perioden hade Kulladal precis innan sommaren - när man fick vara skadefritt och så länge bara en eller två spelare var borta kunde de ersättas utan att det påverkade resultatet. Sen kan man alltid diskutera spelarnas psyke och så vidare, men fortfarande: Kvaliteterna fanns/finns.  

Hösten har varit riktigt tung. Jag erkänner motvilligt att jag själv var tveksam till en fortsättning, men den tanken slog mig redan under sommaren, och det berodde inte på Kulladals utsatta situation i serien. Jag kände att det tog lite väl mycket tid, arton U-seriematcher och tjugotvå A-seriematcher som det till slut blev är en del, och att jag kunde hjälpa Kulladal på annat sätt. Men motgångarna under hösten fick mig faktiskt att ändra mig, det är här jag hör hemma. Sen är det otvetydligt så att spelarna behöver ett bekant ansikte när en ny tränare är på ingång - någon att förtro sig till. Jag har kommit ett steg närmare spelarna och de har blivit som en familj. Varför ska jag då springa ifrån när det går lite emot? Under 2013 kommer jag dock inte hantera både A och U, det blir alldeles för mycket. Jag är till hundra procent för ideellt arbete men det ska vara på en nivå där det är roligt och inte jobbigt.

Det finns spelare som kommer lämna, så är det. Jag tänker inte spekulera i vem och inte heller i vem som kan tänkas komma till Kulladal. Det överlåter jag till Silly season-nissarna. Det är väldigt enkelt egentligen, jag tänker inte i min roll som lagledare hålla på med sånt. Då skulle mitt förtroende från klubben och från spelarna sjunka avsevärt. Det hoppas jag ni förstår. Däremot tycker jag det är kul att följa andra bloggar/hemsidor som skriver om silly season, det är en del av fotbollen. Eller hur Micke Sander? :) Tack till dig för tre väldigt intressanta år, jag kommer sakna fotbollslektionerna och smsen mitt under Bayern-matcherna. Men det har varit riktigt kul att få tal del av dina fotbollskunskaper. Lycka till framöver Micke! 

Jag vill tacka alla läsare för året som gått! Det är skoj att se att bloggen sprider sig och att läsarantalet stadigt ökar. Ett tack till Julle vars hjälp har räddat många värdefulla timmar kring bloggen är på sin plats. Jag tar ingen avsatt paus från bloggen och kommer skriva när något intressant händer men jag vill på något sätt spika säsongen så vi snabbt kommer igång med nästa. Ni som är oroliga att bloggen inte skulle finnas kvar i framtiden - kan känna er lugna. Det krävs mer än kommentarer som "bög" och "j-vla idiot". Mitt liv har varit nere på havsdjupet gånger femtio så att försöka knäcka mig... Bara försök!

Nya tag har redan börjat tas inför 2013 - Vi ska tillbaka!

KFF forever! 

//Björn

Fyra matcher återstår. Fyra matcher kvar av Kulladals första säsong i div 3 på flera säsonger. Det har varit en tuff säsong för spelare, ledare och publik kring Kulladals FF. Det är aldrig kul att förlora - somliga förluster tar man bättre än andra men en förlust likt den i Trelleborg, likt den i Höganäs, likt den hemma mot Trelleborg - dom är riktigt jobbiga. Även hos spelarna så tar man förluster olika, somliga tål motgångar mindre bra och andra har varit med om liknande tidigare. Vi kan skylla på mycket denna säsong, det finns många anledningar till att Kulladal intar en elfteplats i serien. Skador, skador och åter skador, svagt spel i somliga matcher, en icke-fungerande taktik, dålig inställning, folk som lämnat föreningen, en för tunn trupp i slutändan, riktigt svagt publikstöd i majoriteten av matcherna, fruktansvärt mycket gnällande på allt och alla, tolv man på en måndagsträning med mera.

Men nu gäller bara en sak... En j-vla kraftansamling i de fyra sista matcherna av säsongen. Det är inget som är kört överhuvudtaget. Vi kan slå Furulund! Belägg: Vi slog dem på deras hemmaplan med 4-1 och vi har plockat mer poäng i serien. Vi kan slå Prespa! Belägg: Underskattning, förra årets jämna resultat på Heleneholm där vi faktiskt var närmast segern, fotboll är fotboll. Vi kan slå Råå! Belägg: Råå är bara vassa på hemmaplan där planen är mindre än en guldfiskskål, vi har allt att vinna och de har redan säkrat kontrakt, så j-vla bra är dom inte... Vi kan slå Malmö City! Belägg: Vi slog dom i MM:s kvartsfinal med stabila 3-0, vi kan bara vi vill.

Har vi denna inställning, plockar vi dessa tolv poäng eller bara 75% av dem - Ja, då är det inte helt osannolikt att vi spelar div 3 även 2013. Men vi måste tro på det. Skit i alla pessimister som har sin åsikt om allt - jag vet vad ni kan, varenda en av er.

Plocka fram ert Kulladalshjärta, för det finns där...