God fortsättning på er! Se vad det nya året har att erbjuda. Det inleds liksom förra i stor osäkerhet med inställda turneringar till höger och vänster, tänker då på Skånecupen för dom små och NH-cupen för dom stora. Arrangörerna gör så klart helt rätt. Det hade varit mycket svårt att kasta om programmet så pass att under ett visst antal skulle befinna sig i hallen. Känns som det hade tagit nån månad att genomföra saker och ting. När det kommer till våra planerade träningsmatcher som ska dra igång om lite mindre än en månad så får vi helt enkelt se. Nuvarande restriktioner tillåter träning och matcher (undvika omklädningsrum) men det finns också indikationer på stramare restriktioner eftersom smittotalen rusar. Svårt tänka mig samma nedstängning som under fjolåret så seriestart i april är jag optimitisk kring. 

Med det större övergångsfönstret stängt (det går ju ännu signera spelare som haft kontrakt till årsskiftet) så kan vi så smått börja blicka ut över övriga klubbar i serien. Problemet är alltid att andra lag sällan skriver ut sina förvärv så vi kan studera dom. Hoppas det kommer, väldig nyhetstorka på diverse hemsidor vilket är sorgsamt för en som hållt på länge nu. Ni märker säkert att bloggen lägger allt mer fokus på egna laget och en stor anledning till det är att max femtio procent av seriens lag uppdaterar om nyheter kring laget. Det går inte bygga något kring. Men det vet jag att ni vet. 

Vi har gjort ett fullgott transferfönster. Vi har blivit av med tre (fyra om vi räknar med Mario). Jag räknar alltid med det värsta så det var positivt att det stannade där. Ibland får vi inse att vi står längre ner i näringskedjan. Vi är en ungdomsklubb och kommer alltid vara. Det såg vi ju på alla ungdomar som fick chansen i A-laget om inte annat. Och har fått in dubbelt så många om vi räknar med sommarförvärven som inte fick registreras under säsongen. Intressanta spelare med bra blandning både gällande position och ålder. Nyförvärven in och erfarenheten juniorerna fick under året som gick ger ändå förhoppningar om en placering högre upp än 2021. Det är som sagt för tidigt att analysera övriga lag men där är som vanligt några lag som får in en hel del spets (och sen tappar hälften året efter). Jag är rätt trygg över vår metod, vår trupp och vår framtid. Låt oss se vart det hela landar!

BÄTTRE OCH BÄTTRE DAG FÖR DAG! 

Eller ja mycket vår blev det aldrig av serien eftersom den började i juni. En repris från fjolåret med undantag att serien spelas över tjugotvå omgångar istället för elva. Jag är övertygad om att det är en fördel för de lag som inför säsongen fått många nya spelare. Tydligast exemplet är Staffanstorp som började svagt men som i ärlighetens namn ser ut att inte tappa många fler poäng. Ruggig avslutning på våren. Jag vill hävda att vi tillhör samma kategori med många nya spelare in. I vårt fall har det visat sig vara juniorerna som ska spelas in efter att tre nyförvärv lämnat inom några månader som dom skrev på. Tyvärr en upprepning från fjolåret där spelarna förvisso väntade till efter säsongen att lämna. Det är inte bra för en tränare att räkna med spelare för en säsong och sedan tvingas se tre av dom försvinna. För klubbens del är det dock ingen nackdel att spelare som inte vill vara här försvinner eftersom det innebär speltid för våra unga spelare. Nu ska vi inte kasta alla nyförvärv under bussen för vi har en Felix Holm som visat fantastisk inställning på både träning och match. Dessutom Hugo Svensson som drabbats av en knäskada och inte fått en rättvis chans att visa upp sig. 

Vi har spelat ihop sju poäng på sex matcher och för mig är det inte godkänt. Vi har en tunn trupp som kan förklara några poängtapp men poängskörden och framförallt alla mål vi släpper in skickar ner betyget till under godkänt. Sen ska det sägas att fyra av de sex lagen vi mött hittills befinner sig på plats 1-4. Segern borta mot FC Trelleborg kommer visa sig vara en riktigt fin skalp för jag tror FCT kommer blanda sig i toppen under hösten. Betryggande nog har vi fint avstånd till nedflyttning trots att vi ligger nia av tolv lag och hur man än vrider och vänder på det så är första målet att klara nytt kontrakt. Vi minns hur nära div 5 vi var senast vi åkte ur div 3. Nu är det bara två lag som åker ner (inget kval) så det blir något lättare att undvika degradering denna gång. När vi startar upp serien igen i augusti möter vi lagen under oss i tre raka matcher och då gäller det att huvudet är rätt påskruvat för den striden vill vi inte bli inblandat i. I toppen är det jämnt med bara fem poäng mellan ettan Bellevue och sjuan FC Trelleborg. Som det ser ut efter våren så har Kulladal inget med toppen att göra, ibland blir den brutala ärligheten bäst. Men börjar vi plocka lite segrar och framförallt hittar en kontinuitet så vet man aldrig. Märker att det blev en viss negativitet i inlägget men ska vi hitta positiva saker så är dom framförallt offensiva där vi öst in mål - vem trodde det efter fjolåret. Några juniorer har tagit fina kliv och utmanar plötsligt om en plats i startelvan. Hittar vi bara rätt balans mellan defensiv och offensiv så kommer det slå bra. Tycker Bagarns implementering av ett enklare rakare spel har börjat sätta avtryck. En annan nyckel till framgång är att träningsnärvaron ökar. Det håller inte att bara vara strax över elva på träningen för då sänks kvaliteten drastiskt. Oklart om sommaren ger några nyförvärv men annars får flera unga steppa upp under förutsättningen att det inte förstör för juniorlaget. 

Det var en kortare sammanfattning på sex matchers spel. Känner att hösten kan gå lite hur som helst där vi antingen precis håller oss flytande ovanför botten eller så sakteliga kan börja en klättring i tabellen. Nu njuter vi av sommaren.

Den 28oktober avslutas en lång tränarepok för Kulladals A-lag då Patrik "Pålle" Påhlsson leder sitt lag för sista gången. Han avslutar då en sjunde säsong som huvudtränare som innehåller framgångar som de flesta tränare inte får vara med om. Vad sägs om Malmömästare, Skånecupmästare, NH-cupmästare, Seriesegrare... Allt inom ramen för tio år. Och då har vi ändå inte nämnt hans gärningar som spelare. Vi börjar långt tillbaka på 80-talet när Pålle representerade A-laget som spelare och nådde framgångar med både spel i div 2 (tredje högsta serien på den tiden) och något av en pik med den berömda cupmatchen mot Malmö FF som Kulladal tog till förlängning. Redan där och då såg vi ledaregenskaper som klubben mycket riktigt skulle få nytta av över två kommande decennium. Det började som assisterande tränare under 00-talet och bland annat för många det imponerande året 2008 där han och Patrik Asp tog ett rekordungt Kulladal till div 3-kval. Året efter, 2009 var det Pålle som hälsade nya tränaren Michael Sander välkommen och efter ett par år som slutade vid att vara nära så lyckades det Kulladal att åter ta klivet till div 3 via ett imponerande kval där trotjänaren Jörgen Mellberg blev stor hjälte. Den sejouren blev kortvarig och 2012 tackade hela ledarstaben för sig. Pålle tog över ett av ungdomslagen och återfann ny energi för varken A-laget eller Pålle skulle klara sig särskilt länge utan varandra. Våren 2014 var han tillbaka och nu som huvudtränare. Han tog över ett lag i kris, tillfällig jumbo i div 4 och stod för en smått sensationell upphämtning. Trots en sommar och höst med ett poängsnitt för toppen av serien så blev det till ett nervpirrande återkval där Kulladal besegrade Lilla Torg. Den fenomenala poängleveransen fortsatte över 2015 där Kulladal via en solid defensiv och sprudlande offensiv vann div 4. Noterbart att man inför säsongen var tippade långt ner på den undre halvan. Antal nya spelare in till truppen var inte särskilt många men Pålle med hjälp av två andra Kulladalssöner i Ralf Ekberg och Håkan Isgren lyckades via en Kulladalsprägel på truppen skaka liv i både unga och etablerade. Denna gången var man också bättre förberett för spel i divisionen ovan där en åttondeplats gav nytt kontrakt. Två topplaceringar 2017 och 2018 toppade en fantastisk tränarprestation där Pålle icke att förglömma blev en av dom första tränarna att jobba med kontraktslösa spelare rakt igenom. I Kulladal spelar man för att man vill var något som mantrades in hos gemene spelare och med facit i hand var Pålle med sin förmåga att bygga ett lag med ibland saknade pusselbitar den ulimata personen för övergången. Patrik Påhlsson står för det allra finaste i småklubbsvärlden och det finns inte ord för att dels förklara vad han skapat och dels för att tacka honom för allt han gjort. Det har varit en ära att få jobba så många år med dig. Tack för allt du har betytt för mig personligen, du har varit en stor förebild genom åren. 

Ja då kan vi summera en vårsäsong som slutade med avancemang till MM-final och en seger av två i serien. Med tanke på alla träningstimmar som ligger bakom en något klen utdelning men med tanke på förutsättningarna en mer än godkänd utdelning. Jag ska inte bege mig in en reprisering av den artikeln jag skrev för Skånskboll (den hittar ni för övrigt här: https://www.skanskboll.se/2020/07/02/aktuell-rapport-i-kulladalslagret/) men jag vill ändå avsluta våren med ett blogginlägg. Jag fick för övrigt frågan att skriva artikeln av Kim Hofvander som har hand om Skånskboll där det blev ett sätt att göra reklam för både Kulladal och bloggen. Kan bli någon repris på det i höst men naturligtvis ligger allt fokus här på bloggen - där behöver ni inte vara oroliga. 

Senaste åren har jag sammanfattat serien och dess placeringar men det känns inte särskilt lönt när somliga lag inte ens har kommit igång med sina matcher. Men vi kunde ändå se att Balkan och Malmö City som väntat imponerade och tidigt har intagit topplaceringarna i serien. Lödde imponerade mot oss men kommer behöva ta igen de tre förlorade poängen i Högaborg någonstans. Och det har man chans till direkt då man efter sommaren inleder mot City på Kirsebergs följt av Balkan i Lödde. Enda slags urskildringen man kan se i botten är att Råå, Tomelilla och Nike fått en tuff start med två förluster av två. Allra tuffast skulle jag säga Råå kommer få det eftersom hösten inleds med bortamatch mot Balkan. Tomelilla har ändå hyfsad chans att hämta sig med en match mot Veberöd - som veckan innan spelar sin premiär mot Vellinge. Min outsider Simrishamn har vi heller inte fått ta del av ännu och där är kamratderbyt mot Trelleborg en match att se fram emot efter sommaren. Att försöka ge sig på en analys av denna rekordhaltande serie är svårt men nu gjorde jag det lite smått. 

Till något halvt annat. Husie har fått tag i två stora namn i sin strävan att resa sig igen, Blerim Mullici hämtas tillbaka från Malmö City och Robin Armandt från Ariana. De båda får även andra roller än spelare då Blerim redan är ungdomskoordinator och Robin blir målvaktstränare. 

Jag tyckte jag summerade mina känslor väl i det ovan nämnda inlägget. Kulladals vår har varit bra. Vår unga trupp har fått visa framfötterna och även om de rutinerade haft problem med skador och sjukdomar så är det absolut en höst att se fram emot efter lite förtjänt vila. Utvecklingen på somliga spelare har varit imponerande där jag tog Johan Mellqvist som exempel i artikeln men titta bara på Oliver Ohlssons två senaste matcher. Försvaret har varit stabilt under hela året, det var egentligen bara mot Lödde som vi fallerade halvt. Och ska vi bara rakt av här släppa nyheten att Daniel Jansson kommer tillbaka i träning när vi drar igång 20juli. Klubblegendaren och härföraren kommer höja truppen ytterligare. 01:orna är lätta att placera i något slags kluster men det är dom för att dom följs åt. Samtliga har några riktigt bra matcher för att sen falla ur ramen något. Här behövs jämnhet och det kommer komma ju längre serien lider. Till skillnad från ifjol har våra nyförvärv onekligen satt avtryck direkt. Tobias Olsson har överraskat mest. Jesper Lantz visade vad han tillför i premiären. Linus Nilsson som spelade med en ljumske mot Lödde och med det visade stort hjärta. Robin Svensson kan avgöra vilka matcher som helst. Aleksander Jovanovic har kvar att sätta avtryck men än är det inte för sent. Till sist straffhjälten Rafael Korowajczyk som verkligen utgör framtiden. Tycker också att Eddie Ekblads insatser på plan ska framhävas. Några år tillbaka hade det kunnat vara han med negativitet som sänkte oss efter de huvudlösa domarbesluten i Lödde men nu var han pushande från första till sista minut. Samma mot Råå och Ariana från bänken. En lagkapten. Här kan jag rabbla på i evigheter men nu sätter jag punkt för detta stycke.

Den lilla besvikelse som finns efter våren är klubbens totala oförmåga på någon slags respons till vad vi faktiskt håller på med. Förutom av spelarna och tränarna så har jag inte fått någon slags utvärdering på mina insatser som lagledare sedan jag vet inte hur länge. Jag kanske är sämst på det jag gör men då vill jag höra det annars ge någon form av beröm för dom tjugo timmar i veckan som man lägger ner på Kulladals IP. Jag vet att jag inte är ensam om att tycka så. Klubben måste sluta ta oss för givet och sluta leka med våra känslor för klubbmärket annars är där andra klubbar som lockar både spelare och ledare med annat. 1938 fick till och med mothugg när reklamskylten för bloggen skulle upp. Jag gör ju för f-n reklam för klubben. Vakna upp!

Trevlig sommar på er alla läsare och njut av sol och bad!

BÄTTRE OCH BÄTTRE DAG FÖR DAG!

Så får man ändå tolka Folhälsomyndighetens senast uttalande där Anders Tegnell sa att fotboll (läs: Senior) inte kommer att spelas så länge smittospridningen och diagrammen som följer med den ser ut som dom gör. Tror det sades på FHM:s presskonferens där det kom upp en fråga om Allsvenskan går att sparka igång den 14juni. Nu är ju inte vi i Kulladal i närheten av Allsvenskan men eftersom vi tillhör SvFF:s divisioner borde frågan och svaret gälla oss också. Sen ska man kanske skilja på tävlingsfotboll, som i de flesta fall lockar mer publik, och träningsmatchfotboll. Men att vi ska spela fotboll om en vecka mot FC Trelleborg och fyra dagar senare mot LB07 känns inte särskilt troligt. I nuläget verkar alla bara överens om en sak: Ingen vet något. 

Kulladals fotbollsförening fortsätter att köra på med träningar för alla åldrar och snart ska alla födda 2002 och senare få dra igång sina serier. Vikten av att komma ut och röra på sig och känna sig delaktig är enorm. Emellanåt får jag små panikkänslor när jag ser över 150-200 personer på idrottsplatsen samtidigt men så länge det är utomhus och föräldrarna håller sina barn hemma vid sjukdom så står vi alla ut. Jag ska inte säga att fotbollen övertrumfar hälsan på något sätt men kan man kombinera de båda har man lyckats. Fotbollen är just nu ett av få glädjeämnen i vardagen för många. 

Känslan är att bloggen går och blir överflödig för tillfället. Jag försöker hålla er läsare sysselsatta med spelarprofiler och hoppas det uppskattas. Med nästa match långt bort så känns det som ett evigt vinteruppehåll, men sparkar serien igång som vi hoppas så är det "bara" (att han vågar!) sju veckor dit. För oss som är vana vid ett halvårs försäsong är det ingenting! Problemet är ju just det; Kommer vi igång? Vi får ta det dag för dag.

Det var ett tag sedan sist och bloggen kan knappt vänta att få något att skriva om. Senast det begav sig var träningsmatchen mot Bjärred i november. Den var givande sett ur de yngres perspektiv. Kul att se hur 03:orna skötte sig mot spelare från divisionen under vår egen. Men när vi nu välkomnar div 4-nykomlingen Ariana på lördag blir det en match av annan karaktär. Skulle vilja hävda att motståndet är ännu lite vassare, faktiskt att dom tillhör favoriterna till att plocka hem sin fyra. Sen infinner sig alltid viss tävlingsnerv när det är Malmömästerskapen. Så det ska bli kul. Ariana är med i turneringen för tredje gången. Debutåret 2017/18 lyckades man inte ta sig vidare från den "sämsta" gruppen men vann spelade ändå ihop sju poäng på fem matcher. Ifjol (2018/19) gick det desto bättre när man vann grupp C relativt enkelt men sen ställdes mot blivande mästaren IFK Malmö som blev för tuffa i kvarten. Från att ha börjat i grupp D är man alltså nu uppe i grupp B. För den som inte visste det sedan innan så är alltså MM uppdelat i divisionstillhörighet för att lagen ska få så bra matchning som möjligt. Arianas klättring i seriesystemet har i år gett dom en plats i den nästbästa gruppen. 

Vi har en hel del skavanker väljer jag att kalla det för ingen är belastad med någon skada som kräver lång frånvaro. Längst ifrån match i dagsläget är nog Aleksander Jovanovic (råkade stava hans namn Alexzander senast och det skyller jag på att jag hade en klasskompis i gymnasiet som stavade det så, sorry Aleks) som har återkommande problem med sitt knä. På kvällens träning deltog inte Joakim Söderlund, Johan Mellqvist och Sebastian Hillgren som höll sig till rehab istället. Calle Nelin fortsätter bygga upp sin rygg som han hade problem med ifjol. Om jag inte glömmer någon i förbifarten är det dom som inte är aktuella för match samtidigt som Calle Stenberg och Oliver Ohlsson är borta av andra anledningar. 

På lördag kommer jag att prova en ny rapportering från matchen. Mycket mer detaljerat och rent ut sagt proffsig när jag testat den hittills. Den kommer gå att följa på appen Forza Football men alla händelser läggs också direkt ut på 1938:s fb-sida så egentligen blir det som förr men med finslipning. Se vad ni tycker om det. 

Vi hörs närmare!

Då har vi sånär avslutat ännu en träningsvecka. Vi ska ju först ha lördagsträningen till handlingarna innan dess (kl 13 för dom som undrar). Det råder fina tendenser i laget för tillfället. Igår saknade vi till exempel bara två spelare från att vara fullt manskap på träningen. Kanske spreds det ett rykte om att vi skulle vara på plan hela träningen. Skämt å sido. Det ska sägas att fem spelare inte kan gå för fullt på grund av skador men att dom ändå är på plats vittnar om att man vill nånting. Tempot är högt, stundtals smäller det och det finns en känsla av optimism. Ingen riktig uppdatering utan uppdatering av skadeläget. Mario Gloger fick sig en ordentlig lårkaka på tisdagens träning och gick dumt nog in på plan igen och det får han nog lida för några dagar till. Alexzander Jovanovic dras ännu med knäproblem efter smällen för några veckor sedan, han ska röntgas måndag. Johan Mellqvist har också problem med knäet och rehabar. Calle Nelin vågar inte ge sig in i spel ännu och rehabar dagligen. Joakim Söderlunds fot som han skadade i NH-cupen behöver förmodligen bara vila men det är svårt när ytterbacken är så spelsugen. Slutligen Sebastian Hillgren som i NH-cupen drog baksidan och ännu inte riktigt är kurant. Desto trevligare då att Patrik Ingholt med en handfull hela träningar i benen i det närmaste kan strykas från skadelistan. Fantastiskt efter så många månaders frånvaro. 

Det här är sista matchfria helgen på ett tag för sen nästa lördag, den 8feb börjar vi träningsmatcherna. Första tre veckorna är det spel i MM som gäller. Det ska bli kul att dra igång matchandet igen för trots att hårdträningen är viktig så behöver spelarna ett avbrott från den och så ska det bli kul att se nyförvärven i relation till förra årets spelare. Motståndet är inte dåligt i form av div 4-nykomlingen Ariana. För även om det finns dom som är besvikna över att vi inte hamnade i första gruppen med bättre matchning så är Ariana innan det här året är slut ett div 3-lag. Nu när Srbija dragit sig ur blir det en ren "mästerskapsgrupp" med fyra lag och tre matcher vardera. Det gör var match viktig om man vill prata om avancemang till kvartsfinal. På fyra matcher har man råd att tappa poäng i två och ändå gå vidare, det har man inte här. 

Kulladal spelar visserligen inte till helgen men det är ändå premiärhelgen för träningsmatcher runt om i Skåne. Intressant möte mellan våra kommande motståndare: Vellinge IF och Ariana på lördagen. Annars drar dom allra flesta lagen igång nästa helg igen då bland annat med fulla omgångar i Malmömästerskapen. Fyra veckor in på året och inte ett ord om vädret här på bloggen. Någon slags oro över vårt milda väder kanske man borde känna men ur fotbollssynpunkt så är det skönt att snön håller sig borta, för vi vet att när det väl kommer blir det kaos - överallt. 

DM-lottningen har bloggen inte hunnit ta upp. Som vanligt nöjer jag mig med Malmölagens grupper. Sista helgen i februari börjar DM:s gruppspel. Kulladal går som vanligt in i omg 2. 

Grupp 15: Saba Palestina, Häljarp, Svedala, Stehag

Grupp 16: Barrikaden, Anderslöv, Näset, Klågerup

Grupp 17: AC Kvarnby, Bunkeflo, GOF IF (Lund), Husie

Grupp 18: Arlöv, Lindeborg, Lunds BoIS, Västra Ingelstad
Grupp 19: Gylle, Harrie, Heleneholm, Hyllie

Grupp 20: Bellevue, Lödde FF, Skabersjö, Turkisk Center
Grupp 21: Korpen Malmö, Orient, Lunds FF, Linero

Grupp 22: Skegrie, Teknologkåren, Tygelsjö, Uppåkra

Önskar er alla en trevlig start på helgen!

Gott Nytt År önskar jag alla bloggens läsare! Här får ni den andra hälften av den igår påbörjade listan:

Topp 10 - minnesvärda ögonblick under 2010-talet (Kulladals A-lag), plats 5-1:

5. Malmömästerskapet 2016/17

Den här titeln tål att sättas i perspektiv. En försökte för utomstående berätta varför det var stort att bli Malmömästare trots att de allra bästa lagen, egentligen bara Malmö FF nuförtiden, inte är med. Då hänvisar jag gärna till vilken betydelse turneringen har ur en historisk synvinkel. Den första upplagan spelades redan 1933 och finalen sågs av 1700 personer. Som mest var publiksiffran över sjutusen för en final, I kid you not. Då betydde seriespel inte lika mycket utan det var Malmömästare man ville bli. Att sen MFF bara väljer att vara med när det passar dom är deras problem och ska inte straffa oss småklubbar. När Kulladal gick in i upplagan för tre år sedan hade man inte vunnit MM på 18år och under 2000-talet förlorat två finaler. Minns att tränaren i Olympic i den tidigare på listan nämnda matchen utbrast: "Det är bara en träningsmatch" efter en tuff duell på mittplan. För Kulladal var det tydligtvis mer än så. Efter segern i gruppspelet väntade Malmö City i kvartsfinal, dom slogs tillbaka på Lindeborgs IP (!). Semifinalen blev en jämn drabbning som Primus Swenson tog till straffar med sitt 1-1-mål. När Filip Jönsson satte sin straff till 5-4 och Lilla Torg sedan missade sin femte så var finalen ett faktum. Väl där var Kulladal starkaste laget hemma på Kulladal. Eddie Ekblad (straff) och Markus Swane satte målen i 2-1-segern. Kulladals sjunde MM-titel i klubbens historia. 

4. André Håkanssons 36mål på 18matcher 2011

En av Kulladals främsta målskyttar genom tiderna hade ett fullständigt makalöst 2011 då han vann div 4 SV:s skytteliga på 36 fullträffar. Bloggen vill ännu hävda att han nådde upp i trettiosju men officiellt landade det alltså på trettiosex. Det ska tilläggas att han missade fyra seriematcher på grund av avstängning bland annat. Förutom sin imponerande förmåga att alltid stå rätt så drog han nämligen lätt på sig en del varningar och ville det sig illa även utvisningar: Samma säsong sex varningar och två utvisningar. Det ledde bland annat till att han var avstängd i lagets första kvalmatch till div 3 men andra klev då fram i 4-0-segern. Målsnittet på precis två mål per match trycker upp den forne skyttekungen upp på en fjärdeplats på denna listan. Efter sejouren i Malmö City kom Håkansson tillbaka till moderklubben 2013 och fortsatte ösa in mål i form av 27mål på 33matcher i div 4 2013 och 2014. Karriären fortsatte sedan i Husie innan familjen fick störst fokus. 

3. Kvalvinsten 2011

Efter flera års toppstrid i div 4 lyckades det till slut Kulladal att gå hela vägen till ett div 3-avancemang 2011. Man hade tre år tidigare gått till samma div 3-kval med ett rekordungt lag men fallit på målsnöret i avgörande matchen mot Kvarnby. Nu var man alltså där igen efter en tredjeplats bakom Prespa och Åkarp som gick upp direkt. Kvalet kunde inte ha inletts på ett bättre sätt när Brantevik/Rörum (dagens Österlen) slogs tillbaka med 4-0, bland annat efter en lysande insats av - just det - Jörgen Mellberg som satte ett hattrick. Kvalets enda bortamatch i Perstorp var en enda nervös historia där Kulladal skulle nå långt med ett kryss efter fin målskillnad från första omgången. Krysset fick man via 1-1 och mål av Henrik Nilsson och med det ett avgörande hemma mot redan avsågade Klippan. Här uppträdde man ängsligt och med en stor portion nervositet. 0-1 i halvtid och småoroligt på läktaren men inte för att Perstorp ledde sin match mot Brantevik/Rörum utan för att gästerna plötsligt blandade sig i div 3-platsen genom att i andra halvlek ta ledningen och ha sex poäng. Nu räckte plötsligt inte Daniel Janssons kvitteringsmål till 1-1 tjugo minuter in på andra vilket man förvisso hade haft på känn sedan länge. Kulladal tryckte på allt för seger, så pass att målvakten Christoffer Persson som sisteman var ute och glidtacklade en boll utanför sidlinjen nära mittplan. Så med sju minuter kvar snappar Mellberg upp en boll före målvakten som han rundar innan han lägger in 2-1 och säsongens trettonde mål. Vilt jubel när legendaren jagas runt hela planen av lagkamrater. 2-1 stod sig, Kulladal var åter i div 3 efter fyra år från densamma. 

2. Pålles återkomst

I maj 2014 kom Patrik Påhlsson tillbaka till Kulladals A-lag efter ett och ett halvt år vid sidan av. Efter degraderingen från div 3 2012 valde han att tacka för sig efter många år som assisterande, allra senast till Michael Sander. Efter en minst sagt tuff inledning på säsongen 2014, och en svag avslutning på den föregående, fick Pålle frågan att ta över efter Mats Persson. Till en början var lösningen tänkt att bli fram till sommaren men i takt med att mycket lossnade så fick han frågan att stanna längre. Och nu står vi alltså här idag snart sex år senare och med ett Kulladal etablerat i div 3. Pålle har med sina ledaregenskaper, sin kärlek för klubben (med allt vad det innebär) och förmåga att få ut max av spelarna naturligtvis stor del i framgången som Kulladal haft sedan 2015. Det den uträknade truppen förmådde att göra 2015 är bland det mäktigaste jag varit med om men vi minns också flera ångestdrabbningar både innan och efter vars utgång har kommit att identifiera nuvarande trupps styrka. Återkvalet mot Lilla Torg just 2014 gav oss alla ett bevis på vad spelarna är kapabla till vid som mest utsatta och det känner åtminstone jag lever kvar ännu - ett exempel på det är årets uppseendeväckande vändning. Pålles storhet ligger också i att han, till hälften, tagit ett steg tillbaka och numera kamparerar ihop med Rossi Eterovic. I ett tydligt försök att nå ytterligare ett steg, för klubbens bästa... 

1. Serievinsten 2015

Efter tre mer eller mindre svaga säsonger var det ett ordentligt undertippat Kulladal som spelade igång 2015års säsong på ett kylslaget Heleneholms IP. Säsongen började egentligen inte dåligt med en seger, tre oavgjorda och den sedvanliga förlusten mot Limhamn men sett till vad laget skulle åstadkomma var det en trevande inledning. Men sen drog maskineriet igång och fram till sommaruppehållet skulle man bara förlora en match till. Hösten startade sen på bästa sätt när man slog Höllviken i en tidig seriefinal, sen ytterligare en sedvanlig förlust mot Limhamn - och sen ja förlorade man inte mer. Fyra raka segrar med en målskillnad på 25-5 gav via ett kryss på Ymorvallen ytterligare en seriefinal hemma mot Öja. I vad som i många avseenden var säsongens bästa match segrade man här med 5-1 och det var upplagt för guldfirande på Rosengård helgen efter. 2000, 2005 och 2015 är åren då Kulladal vunnit en serie under 2000-talet. Att gå från återkval året innan och med en inte alltför förändrad trupp sedan gå och vinna serien året efter det är en bragd som placerar den 3okt kl 14.52 2015 som ohotad etta över mest minnesvärda ögonblicken på 2010-talet.