Förlust i höstpremiären. Ändå sitter vi, om än väldigt obekvämt, i förarsätet om kampen att undvika återkval till div 4. Den vägen vandrade vi förra året och den var allt annat än rolig. Den vill vi nog undvika i allra högsta grad. Absolut inget ont om Charlo men det finns en stor risk att vi kan få ett än obehagligare motstånd i ett sånt kval. På lördag väntar en ytterst viktig match mot ÖT Smygehuk, själva benämningen av sexpoängsmatch eftersom de ligger på positionen ovan oss. En vinst och vi ligger bara två poäng efter, vid förlust hela åtta poäng efter. 

Det offensiva spelet mot Limhamn, särskilt i första halvlek tycker jag fungerade bra. Men det saknades en sak; Spelet i boxen. Aggressiviteten, hungern, viljan. Man får räkna med att det gör ont om man ska få in bollarna på mål. En förklaring till att vi kanske inte fick in tillräckligt med folk framför boxen var att André Jönsson ofta sjönk ner som en speldirigent, vilket inte var fel för det satte igång spelet bra - lite som mot Oxie. Men inte ens en hårdjobbande Mattias Andersson kan ensam jobba in bollarna i nätet. Då ropar många naturligt efter André Håkansson, som kan just det där, men som tränade en eller två gånger under "försäsongen" och då får man ingen startplats. Hur vi än jobbar för det så måste spelet i boxen bli avsevärt mycket bättre. Även defensivt. Det är särskilt viktigt mot ett storväxt ÖT Smygehuk som väntar på lördag. Senast vi möttes, på någon åker nånstans i södra Skåne, så kom vi till korta i straffområdet. 

Jag tycker inte det är dags att utropa domedagsprofetier, som somliga redan gör. Vi har förmågan att klara ut det här. Vi ska bara undvika det här att varenda match blir en ödesmatch, vi ska se det så men det ska inte vara så. Om ni förstår skillnaden. Det som oroar mig är att vi under stora delar av sommarträningen eller vad man ska kalla den, varit under femton man på träningarna. Till skillnad från tidigare så har folk inte anpassat semestern efter fotbollen, och det oroar lite. Den känsliga frågan, som bör ställas och som riskerar ge mig en utskällning av "Di Gamle" är om vi inte ska gå ner på två träningar i veckan kommande säsong - höja kvaliteten på dessa och kanske, vad vet jag, återfinna glädjen igen. Jag har länge känt att flera spelare mer ställer upp som en lojalitetsplikt och inte för att de verkligen brinner för fotbollen. Jag vet inte - det kanske är en utopi att leta efter i div 4. 

Här är några förslag som kan sticka folk i ögonen men som kan få oss på rätt köl de närmaste säsongerna som väntar:

- Går ner på två träningar

- Skicka upp fler spelskickliga och hungriga unga killar

- Pålle-fys på försäsongen

- Hitta och plocka hem "hemvändare"

Men nu fokuserar vi på lördagens match och TRE jävligt viktiga poäng!