På dagens årsmöte fastslogs att Nisse Falk avslutar ännu en sejour i Kulladals FF. De senaste åren har han varit kassör i föreningen och på så sätt varit en stor del av den stabilisering av ekonomin man lyckats göra. Kvällens tolv besökare på årsmötet var knappast värdigt för det engagemang Nisse visat föreningen genom ett halvt sekel, men så är det ibland. 

Nu är det ju inte så att han inte kommer vandra fram och tillbaka, in och ut från Kulladals IP i samband med A-lagsmatch. För sån är han Nisse, hans hjärta för Kulladals fotbollsförening är så stort att han inte vågar se en hel match för representationslaget. Jag vet inte vad som bättre kännetecknar en passion för något än just det. Vi får väl helt enkelt se till att resultattavlan fungerar tillfredställande under säsongen som följer, så Nisse kan slå ett öga på den. Lika säkert är det att han kommer komma upp och njuta av all träningsaktivitet en vacker försommar kväll. Det finns få saker som är vackrare i Nisses ögon, om jag känner han rätt. 

Mina första minnen av Nisse sträcker sig tillbaka till den tiden då jag låg bakom målet och såg brorsan och hans 82-gäng lira boll i mitten av 90-talet. Pappa och Nisse var ledare samtidigt under några år där. Calle och Nisses son Per spelade. Så även vår nuvarande ordförande. Det var ett underbart gäng, väcker man mig mitt i natten och tvingar mig ropa upp alla namn från den truppen kan jag det. På många sätt var det gänget Kulladals FF definierat med sammanhållningen både på och utanför plan. Familjerna följde med överallt, vi var på läger i Tjörnarp, cuper i Danmark och vid Gothia. 

När jag kom tillbaka som lagledare femton år senare var så klart Nisse Falk kvar i föreningen. Det var så skönt. Allt var sig likt. Tryggheten infann sig snabbt. Det blev också Nisse och Bosse Franzén på kansliet som blev de bästa bollplanken jag någonsin haft. När Bosse försvann löpte också de uppskattande måndagsorden ut genom fönstret. När nu Nisse tackar för sig, officiellt, försvinner det otroligt viktiga småpratet som bekräftar att man gör ett bra jobb som ledare. Det är så härligt med Nisse, han lägger alltid alla kort på bordet och känslan att man kan prata om vadsomhelst är alltid närvarande. Det blir allt färre personer man verkligen kan känna att: Han/hon är faktiskt intresserad av det jag säger.

Äh, det blev ingen bra hyllning det här. Det skulle kommit från någon som varit i föreningen under en lååång tid, så man fick med lite fler aspekter av engagemanget men när vi tvingas räkna in någon som inte ens är där för att bli tolv på årsmötet så kanske det är för mycket begärt.  

Jag ville bara säga att du är en förebild på så många sätt. Flera gånger har jag tänkt att jag vill bli som dig. Kulladal trogen genom hela livet i stort sett. Frågan är om det ens är möjligt i dagens samhälle. Vi ses på IP!

Idag utsågs målvakten Morgan Nielsen till årets junior 2014 av KFF veteranerna. Priset fick han som bilden förtäljer av självaste ordföranden innan kvällens träning. Utmärkelsen är ännu ett bevis på Mogges starka säsong där han förutom A-lagsdebut vid bara 17års ålder stod för flera avgörande insatser i U-laget. Han blev som bekant även utsedd till årets spelare i U-laget.